Jag känner mig så hemsk ...

... ibland kan jag inte hejda mig från att faktiskt må dåligt, gråta lite och tycka lite synd om mig själv. Då är det så jävla skönt att ha er alla där ute som läser, jag vet att jag blir hörd och det på något sätt tröstar mig.
Jag är ledsen nu och mår så jävla dåligt över så mycket jag gjort och kunde göra annaorlunda.
Idag har min son gett mig en underbar dag och hoppas jag gett honom lika fina dagar som han ger mig.
Under en tid var jag inte alls den jag är idag och tyckte mig vara en dålig mamma - väldigt dålig mamma. Så jävla egoistisk, jag hade ingen ork och inget självförtroende för att vara mamma och missade en del då.
Han var mer hos sin pappa, farmor och farfar.
Jag skäms och vill inte tro att jag varit i det jag varit.
Fan vad jag gråter nu, det slutar inte. Jag skäms så mycket för så mycket att det gör ont i mig. Jag önskar jag kunde få så mycket ogjort och tänker hur fan jag kunnat handla på dessa sätt jag gjort.
Min psykolog säger att det är en övergångsperiod att jag gråter mycket för att jag inser och börjat se på det som varit, det är ju så jobbigt många gånger. Men jag måste gå tillbaka för att inte göra om samma sak igen.
Men på något sätt kanske jag ska se de så att jag aldrig blivit den jag är idag om jag inte fått gå igenom detta.

Godnatt !