Berg och djupa vatten ..

Har jag klarat att bestiga berget, det höga som var så jääävla högt när jag tittade upp. Så mkt hinder och så många gånger fötterna skulle tappa fotfästet, så mkt skit på vägen upp .. alla små stenar som föll och såren som kom med händernas tryck emot den narriga ytan .. har jag kommit upp!? Eftersom svaret är otrydligt vet jag inte ens det själv för jag har inte hunnit hämta andan!
När jag väl gjort det får jag en klarare syn, av kampen upp med smärtan och så många gånger man satt klumpen i halsen för rädslan av att tappa fästet, så många gånger jag svalt torkat saliv för orken att inte sitta stilla och ta en lugn stund på vägen upp ..

Jag är inte uppe .. ne inte än .. lite kvar ..

Idag borde jag städa undan efter allt stök jag haft men här sitter man och rör sig inte en bit över tagenterna, haha!

Bob är hos sin pappa denna veckan, dem hämtade han igår och vad den killen blir lycklig av att träffa sin farfar, herregud det är hans allt. Så glad att han har en sådan som han.

För övrigt ska min vän flytta från stan, vi har dock inte umgåtts så mkt men tråkigt ialf, du får ha det bra vännen, du trivs säkert bättre där och lever ut mer!

Om man skulle ta och fixa hemma lite då, sura lite över onödiga saker och anse att livet kanske inte är så kämpigt endå.


Puss