Man ska inte ta något för givet, de har jag insett.
Jag har väl ärligt talat varit den som alltid säger "de löser sig", för hur jag än planerar så skiter det sig alltid iallafall.
Men den teroin kan slå mig med käppar tillbaka, de har resulterat i att alla är sjuka och Melanie började hela denna epedemi och allt är kaos.
Det är så många involverade ibland så man blir helt knasig.
Idag slet jag mig i håret av frustation, haha. Jag får inte ihop något alls idag.
Alla ligger i till sängs i stort sätt,
Edvin är hemma - ont i huvudet och förkyld
Bob vaknade sent imorse med feber men efter alvedon och vila samt frukost är han som vanligt, sån är han alltid haha även med hög feber.
Ludvig, sängliggandes - ont i halsen, ont i huvudet och förkyld.
Jag, krasslig lite varm men helt okej.
Melanie, fökyld mer hängig idag än igår men brist på sömn.
Mattias, ska vi inte ens diskutera.
Så idag är vi inne, ej besök ej leka ingen planering bara bli friska står på schemat.
SER NI?!Alla dessa människor är sjuka mer eller mindre. Dem har behov, vilja och måsten och detta ska man försöka styra upp sen kan lätt en annan familj dvs Bobs pappa också bli involverad. Ja, eftersom de är hans pappa och han ska man också ha en dialog med där saker också har vardag, måsten och planering och detta blir lite väl mycket ibland. Trots framförhållning och planering går det inte, vi är så många sammanlagt och saker sker hela tiden, denna gång sjukdomar.
Och med tanke på allt som skett här hemma kring med alla förändringar så sätter jag mig ner och strejkar.
Allt är som i en dimma sen jag valde att flytta hit. Jag får inte ihop något.
Mitt problem nu:
Få hem Bob på onsdag till sin pappa, jag är totalt beroende av Mattias som måste vara den som kör.
Problemet från början var att jag nog tog de lite för givet vid planeringen av "Bobs schema" som gjort av mig och Johan hur han ska ha sin tid hos mig i Göteborg att Mattias ska kunna hämta och lämna och jag har hand om Melanie hemma under tiden.
Mattias var inte med under planeringen (men sagt åt mig att han ställer upp så mycket han kan)och freakade totalt på mig häromdagen:
-"Hur har du tänkt dig att jag ska kunna köra en vardag/ en onsdag jag har ett jobb att sköta?"
Under planeringen tänkte jag inte alls ens på att det var en onsdag en vardag då Johan tar upp att han vill ha Bob halva sportlovet, så vi delar på de. Visst, inga problem, sportlov - de är lov då kan vi väl ordna med körning. Tänkte inte ett dugg på de förrens samma dag som Bob kommit och Mattias frågar vi matbordet: -"När sa du att han skulle hem?"
Hm, bara att VI har inte lov, barnen har och jag tog förvisso ledigt men inte Mattias.
Nu blev vi sjuka iallafall så de sket ju sig fullständigt men min poäng var ju att jag tog de för givet. Att
"de löser vi", det har vi ju sagt.
SER NI FÖRSTÅR NI? Svårt att få ihop saker när det är så mycket. Men "my bad".
Så förlåt Mattias.
Det som stör mig nu med facit i hand på plats är att vi måste göra om hela schemat, för med Mattias satt vi och kolla på det schema som finns nu och han förstår inte alls hur vi tänkt och med hjälp av honom har jag också insett att det är väldigt egoistisk och feltänkt/planerat så nu ska vi sätta oss och göra om de när vi är mer "klara" i huvudet från förkyldningen.
Det jag ville få utav bloggen var att fråga er läsare, om ni har en liknande situation - hur gör ni? Hur får ni ihop de?
Jag hinner ju fasen knappt med att få in tandläkar besök på planeringen haha.
Ja, de är fan inte lätt när de är svårt. Och jobbigare med all denna förkyldning.
Söndags middag
Kalasande
Melanie hittade Bobs tröja som hon ersatte med sin snutte, gullunge!
Väntar på söndags gäster.
