080508

Nu sover min superman, han sover med ett leende på läpparna och är nog väldigt nöjd över sin dag! Dagis, sen hämtade jag han efter 1344 och då gick vi till parken där det var massor med kompisar som ville leka med honom, men något otroligt mysigt och lite oroligt var att när jag hämtar min son från dagis så börja han pussa sin tjej Lucia, (en otroligt söt flicka) , börja mitt dagliga hur-har-bob-haft-det snack med fröken sen kollar jag till honom igen och då LIGGER han halvt över henne och pussas rejält, jag tog min mamma roll i största allvar och säger åt min son med mjukaste röst, -Bob det där är knasigt!
Han gör en manöver och slår till henne, herregud men vad är det man säger, kärlek börja med bråk eller? Självklart ska då tilläggas att jag säger med hårdare röst att det är fel att slåss!

Själv är man så jävla trött nu, funderar själv på att lägga mig.

Min barnfria vecka bjuder förhoppningsvis på utlandsresa, så jävla underbart med flickorna, det kommer inte vara nyktert och stilla där inte, ser så mkt ifram emot att bara koppla av och skita i allt för en stund, skulle nog bara göra mig riktigt gott! Mallroca är planerna!

Bob far iväg igen på lördag för att fira sin farfar som sagt, så ska en annan passa på att göra ngt soft som att dra ut med båt och grilla kanske?
Johan (bobs pappa) tog han igår lämnade han tidigt i morse .. vad mysigt det blev när han kom hem, käkade en strålande frukost och mös till det riktigt, han gick med ett leende på läpparna till dagis.. man känner sig så lyckad som mamma när han ler och tittar på en och säger -Jag älskar dig mamma. OH det är som att vinna en miljon på lotto, inte för att jag gjort det men kan säkert mäta sig med den känslan. Varm, trygg och ett slags kvitto på att man är en bra mamma.

Det här med uppfostran är något jag tänkt på väldigt mycket nu mera och funderar mycket på hur jag handlar efter hans handlingar som både rätt och fel! Jag är väldigt noga med att ge Bob bra kritik som dålig, Bob får med all säkerhet veta när han gör fel men också hur mycket beröm som helst när han gör något bra.
Däremot är Bob nu väldigt envis och i största trots, han testar alla mina gränser och ibland räcker inte mitt lugna jag för att tala med han utan en högre röst har ibland fått gå in, är det rätt eller fel? Jag brukar annars sätta mig ner med han, dock skriker han som en gris men jag ger mig inte förrens han förstått vad jag vill ha sagt. Jag försöker samtidigt bygga upp en väldigt trygg relation, jag vill att min son under alla omständigheter ska veta att jag finns där och att jag alltid kommer lyssna.
Tyvärr, så har mycket gjort att jag många gånger inte haft ork, min sjukdom gör att jag blir trött och orken försvinner detta är något självklart Bob känt av, det har idag gett mig ångest. Min PTSD gör inte alls saken bättre men jag försöker. Ibland känner jag darret i kroppen och måste då be om hjälp, otroligt jobbigt men jag försöker bygga upp det maximalt. Ibland blir det inte som man tänkt sig men jag kan inte mer som människa göra det bästa av det, vissa har ansett mig lat, dock helt ovettiga och människor utan fakta i grunden men jag vet ju vad som ligger bakom allt och jag bollar mycket med människor omkring mig för att lätta lite på det!
Jag hade en man som jag vände mig till förr, men nu tycker jag fan att jag är vettigare än han.


Lyxfällan annars på tv, riktigt lyckat program men Efterlyst med, viktiga program helt enkelt.

Den här vuxenpoängstestet på face pratar många om nu, men jag är fortfarande äldst, dålige!

Ola kom förbi Karlskrona och hälsade glatt på mig en liten stund, pratade allt möjligt och det var trevligt, tackar vi för!

Nä .. avslutar dagboken med ett lättare huvud och ett leende över att min son sover trygg i sin säng och jag lägger mig snart för att somna in till hans andetag!