... nu har jag väl haft min bloggpause eller vad säger ni? Det dåliga vädret har tagit över och att vara inne känns ger mig inte dåligt samvete.
Det har varit sommarvärme och kroppen har fått en fin gyllenbrun färg.
Jag träffade Bob ihelgen, ni kan tro som vanligt att vi hade det bäst. Han är så otroligt charmig och roligt min lilla pojk. Han somnade i min famn sista natten, hade precis duschat honom och smekte han länge och bara tittade - lycka.
Självklart han vid med familjen Edin där vi grillade och pratade ikapp.
Jag han det jag skulle och är riktigt nöjd med visiten i Karlskrona.
Hemma är allt som vanligt, Milla blev jätte dålig igår med feber, kräk och hosta. Vi var på återbesök i måndags där dem hittade blåsljud i hjärtat så vi kommer rätt så omgående få komma till barn på östra och göra ett ultraljud så vi kan se vad blåsljuden beror på.
Denna ständiga oro över sitt barn, den kommer inte ge sig förrens jorden är mig ovan men fan rent ut sagt vad jag hatar detta. Hennes ständiga återkommande sjukperioder som får henne fruktansvärt dålig, jag ser bara på känns det som.
Milla har varit i famnen sen 06 i morse.
Allt är sig likt med sjukdomar, hemma och vabbar hela tiden. Jag blir smått depp av detta men vad gör man inte för sitt barn?
Själv mår jag okej, så okej som jag ska? Saknar Bob så hjärtat går sönder och känningarna kommer och går, de sjuka är att jag vant mig vid smärtan? Den bara är där och tänker inte knapra voltaren och annat dem kör i mig hela tiden, den är där bara att acceptera tills jag får ett återfall och läggs på operationsbordet igen.
Jag älskar mina barn till oändlighet och det kunde varit så mycket värre - så mycket värre.
Återkommer i morgon.
