Min nya livscoach är oväderlig.
Hon lär mig så mycket man inte trodde sig veta.
En sak jag lärt mig nu är att självförtroende och självkänsla är inte samma sak.
Visst har jag som alla andra haft svin dåligt självförtroende men det är inte grunden till så mycket av mina handlingar. Att ha dålig självkänsla är ju grunden till ALLT som har med dig som person att göra.
Detta har aldrig jag tänkt på!
Slår man upp ordet självförtroende i ordboken står de; "Stark tilltro till den egna personlighetens förmåga att prestera."
Slår man upp ordet självkänsla står de; "Medvetenhet om den egna personlighetens värde."
Varför räcker då det inte bara med självförtroende?
Kan man lixsom inte bara skita i självkänslan och låta den vara och bara köra på självförtroende?
Det svaret är givetvis NEJ, vi kan inte sumpa den utan allvarliga konsekvenser.
(Det är där jag kommer in i bilden)
Tex hur självkänsla kan funka.
Du kan sitta i ett möte i ett ämne du är sten säker på och tala för det ämnet och få en hel del creed för det. Du ser bra ut, har en bra hårdag och make up är perfekt och du är så bra. Du är helt enkelt en 5.0 : a av 5.0 möjliga - tycker du själv och tro dig andra tycka.
MEN så kommer det in en ny tjej, yngre och med absolut bättre hårdag än du och sminket kommer lätt från DIORs senaste kollektion. Hon pratar dessutom om samma ämne som du som om hon inte gjort något annat i sitt liv. Då sänker du dig själv direkt, sitter i ett hörn och blir lite sur och får du chansen snackar du gärna lite skit om att DIOR smink är bara för människor som vill skryta och att hon säkert inte har råd utan får leva på bröd och vatten resten av månaden för att få råd med det. Du sänker dina självkänslepoäng pga detta läge automatiskt och ligger på 3.0 - 3.5 och blir då genast rival i dig själv.
DETTA är självkänsla !
Man klarar verkligen inte som människa att se hennes 5.0 poäng, inte glädjas med henne.
Utan försöker öka ditt egna värde igen igenom skitsnack eller lögner för att se bättre ut.
Låg självkänsla följs tyvärr ofta med högmod. Tycker man inte om sig själv och känner att man inte duger så kommer man leta fel på andra personer.
Inte för att jag är en ond människa utan för att överleva.
Riktigt låg självkänsla går till slut i självförakt. Det kan yttra sig på flera sätt.
En del stänger in sig, vågar inte ge sig ut och blir tysta och gömda.
Andra (dvs jag) gör allt för att synas, höras och alltid stå i centrum.
Sådana människor lyssnar inte heller på andra människor - det har vi alla råkat ut för men påpekar man också det för denna här människan känner dem sig orättvist behandlade och blir sura över ditt påpekande. Dem kan inte ta dålig kritik. Dem har ju hört allt du sagt?
Att lyssna och höra på är inte samma sak.
Detta leder ironiskt nog till att de som har riktigt låg självkänsla ofta fruktar mest - att bli kritiserade, illa omtyckta , övergiven -är det som faktiskt kan hända.
Folk med dålig självkänsla älskar också känslan av seger.
Tex, en kille som alltid är ute flänger runt, är med olika tjejer. Han ser bra ut men någonstans är han inte lycklig. Han får mängder tjejer och tjejerna vill mer än honom. Han kan säga att en nästa date blir det och t.o.m ge dem hopp om mer men det är inte senare vad han visar i handling. Han vill heller inte ha förhållande och känner sig tillfredställ med livet men endå olycklig på något sätt.
Segern känner han när han får hem tjejen och får sitt sex, hon blir kär och han kan dissa. Allså en riktigt player! Men endå går han runt med ont i magen och känner sig "dålig" detta beror på att han aldrig blir mättad utan fortsätter och det är ett mönster i dålig självkänlsa!
Han trivs i jakten och det som sker då, men blir inte mätt och mönstret fortsätter och fortsätter och det kan bli allvarliga konsekvenser.
Förstår ni ?!
Man vet aldrig vad man är värd om man har dålig självkänsla och det är än mindre något man går och tänker på !
En annan grej som uppstår i våra tankar med dålig självkänsla är all självcentrering. Det gör att vi blir självupptagna och tror att allt handlar om oss.
Vi överdriver vår egna betydelse samtidigt som vi blir orehört sårbara.
Vad andra tycker om oss eller vad vi rent av inbillar oss att dem tänker och tycker om oss. Vi tror alla säger något om oss och går runt med det i tankarna.
Man kan ibland känna sig som ett offer. (Där är jag alltid)
Jag kan tänka mig att många tänkt, "Hon mår ju inte bra den tjejen" dem med hög självkänsla. Dem med dålig och än mindre självförtroende snackar nog mer skit och lyssnar till vad andra tycker "men hon är ju dum i huvudet" då är ju frågan vem "du" som person är att säga de om du ens mindre träffat mig och inte bildat din egna uppfattning.
Nu är det så att alla kan inte tycka om alla men det går till en gräns. Jag har visat mig uppenbart flera gånger hur jävla dålig självkänsla jag har i flera stadiet och nu när jag så uppenbart kommit på detta och fått hjälp med det kan jag ju inte annat än förändras. Jag må vara dum men så dum är jag inte.
Ibland gör VI fel men VI är inte fel!
Att ta emot dålig kritik eller ens bemöta motgångar kan vara ett under för människor med dålig självkänsla.
Det kan göra att man blir så illa däran att man gräver ner sig för minsta lilla.
Då är det dags att ta hjälp och öva rejält med sin egna självkänsla - det jag idag gjort och kommer göra en bra tid framöver.
Man måste kunna ta kritik - tycker man att en människa gör fel och inte verka medveten om det själv är det UPP TILL DIG som invid att säga det till den här andra individen annars kan den ALDRIG ändra på sig.
I takt med att jag haft en djävulsk jobbig uppväxt med massa konflikter och jobbigt levende som format mig till den jag en gång var och är ännu - en tjej med låg självkänsla. Med det kom min oärlighet. Allra minst till killar, där jag inte alls var en trogen människa och minst sagt snäll i flera lägen. Jakten och känslan av att vinna blev ett med mig.
I mitt fall kom jag undan med lögner för att jag ville mörklägga mycket av mitt liv och hur det sett ut. Tyckte det var rent av pinsamt att vara jag. Man vill inte stå för den man är.
Detta har jag givetvis försökt rättfärdiga. Jag har undvikit många gånger att berätta hela sanningen eller rent av inte berättat alls för att jag inte vågat. Tror människor ska tycka sämre om mig och försökte att bara berätta "den bättre" delen. Men det är inte mitt fel att konflikter hemma kom till och att min pappa behandlade mig som han gjorde som senare skulle visa sig i en extremt liten tjej med dålig självkänsla och ostadiga ben stå i en värld utan trygghet.
Detta har jag jobbat med och den lilla blomman som fanns i mig växer och få färg men GROVT arbete från mitt håll.
En annan sak man börja tänka på är sitt umgängeskrets.
Umgås du med människor som kan ta din förändring som kan stötta dig och glädjas vid att du tagit hjälp och vara med dig.
Har man vänner som inte står där igenom allt är väl egentligen inte vänner?
Jag själv började tänka på hur jag hade det runt omkring mig. Vilka jag umgicks med och vad dem gav mig och jag dem?
Jag hamnade under "rörigare" förhållanden och i vänskapskretsar som inte gav mig något under min del som dålig självkänsla var som värst.
Tänk på vilka du har med dig och vilka som är värda dig, att du är vän med och dem med dig?!
Jag jobbar varje dag med detta och det blir JÄVLIGT mycket enklare när jag fann på vad felet hos mig är.
Jag kunde gå och tro helt allvarligt att jag var dum i huvudet många gånger, orkade inte se faktan och absolut inte ta kritik.
Men idag kan jag se glädjen hos andra och peppa riktigt begåvade människor och ge dem creed för sitt utan att känna mig mindre för det, jag kan stå mer för mitt liv - för är jag den jag är nu och blir bättre och inser att "det är inte fel på mig, jag duger som jag är" så kan jag en dag vara stolt över mig själv.
Det är en bit kvar men jag gå sakta men säkert framåt.
DETTA är också en bit i mitt liv jag totalt öppnat upp nu och jag har suttit med tårar och ilska i mig när jag skriver. MEN det måste ut. Min blogg är min hjälp för att bli ett bättre jag!
Ni måste förstå att jag öppnar upp mig fullständigt, det är för att många av er ska förstå men också kanske hjälpa någon där ute som letar efter svar.
Känner du dig som en f.d jag så sök hjälp - det finns och går att få. Du kan aldrig mer än förändra dig och glöm inte vem du är och var dig själv. Du duger precis som du är!
DU DUGER!
-
För övrigt var jag tillbaka på jobb och hade minsann trevlig jobbdag med min lilla Linda och hennes numera tillgivne gravidmage!
Mitt i allt kaos av billabong kläder kommer en tjeja in med ett blompaket.
- Isabell, finns hon här?
Med ett leende går jag fram och möter upp paketet. Linda och jag öppnar ivrigt och fann ett hav av rosa blommor med vas och rosa band.
Tack för dem , dem är underbara!! ;)
Nu i helgen som kommer döps min systerson Linus så vi ska fara upp, helgen efter det fyller min son 4 år.
Efter den helgen återigen ska jag flytta från långö till en fet lägenhet på Ronnebygatan!
Jag har allså fullt upp ..
Bilder måste jag lägga upp men just nu ska jag tvätta!
