Verkligheten kommer ifatt mig ..

... nu äntligen vänder väldigt mycket, allt går lättare efter alla motgångar man endå haft men inte fan blir saker runt omkring mer overkligt för de!
Precis läst en bekants dagbok om sin dotters kamp i cancer, jag gråter floder - hur fan kan man får vara med om något sådant, hur barners tas ifrån en ? De är det värsta en förälder kan vara med om, cancer överhuvudet taget är en sådan oaccepterad sjukdom som vi i många fall inte kan göra något åt.
Flickan jag nämner är snart 4 månader och legat på sjukhus en längre tid och tyvärr kommer hon inte överleva cancern, jag läser om hur hennes mamma kämpar med sin dotter - tårarna forsar!!

Jag klagade på min trötthet idag, men vad fan är de? Aldrig att jag ska klaga igen livet kan vända så tvärt.
Bob sa idag:
- Mamma vilken tur att du hade bilbälte i bilen när du krockade, annars kanske du skulle varit i himlen.
Jag visste inte vad jag skulle säga men hukade mig ner och sa till honom att;
- Bob de var riktigt bra att jag hade bilbälte jag älskar dig.
Så sprang han vidare.
Vi pratade om olyckan tidigare idag så han hörde de och tänkte väl på de och jag nämner alltid den när han får för sig att bältet "stryper" han och sådana påhitt för att slippa undan.
Jag är riktigt glad att jag hade bälte på mig.

Livet är så skört och de är väl märkligt hur mycket man tänker på de efter en förlossning, jag var så skör efter Millas förlossning och tänkte massor med märkliga/jobbiga tankar om precis ALLT som kan inträffa i livet, vad som kan hända Milla osv. Samma sak gjorde jag med Bob när han kommit, drygt!

Ligger brevid Milla nu och hon sover gott - dags att somna in till hennes andetag.