Dag i depp .. det har vi alla.

Kan verkligen inte förklara sorgen jag känner i mig just nu, kan kärlek vara den mest dödande känslan!?
Jag vet inte vad jag ska tänka för att tänka mera klart eller hur jag ska uttrycka mig själv för att förstå.
Den jag ljuger för är mig själv hela tiden, jag förnekar, misstror och hindrar mig själv.
Jag har funderat ut en sak i huvudet och jag hoppas kunna slå de till verk!

Var på bio nyss "Brudens bästeman" haha, den var rätt lyckad! Som alla sådana där filmer är.
Jag blir så rörd av allt i filmen och speciellt när man själv mår så här, shit! Lipade som en gris.

Samtidigt som jag satt där på bion så tänkte jag; fan, är det här jag ska vara? I Karlskrona!? Är det så här mitt liv ska se ut? Ska jag inte komma ut mer än så här? Men Isabell för fan du är mer än så, du vill ngt, du vill synas mer ut mer höras mer göra ngt som du brinner för OCH DET ÄR INTE Karlskrona, det är nog fan inte ens Sverige och fy helvete vad jag strandsatt mig! Här har ju jag min son, min son är mitt allt och han skulle jag aldrig kunna lämna men .. hur gör jag nu då? För att nå mina mina mål!?
För att inte behöva sitta där som en 80 åring och undra - vad fan gjorde jag inte de för?

Nu sitter jag här i min alltför stökiga lägenhet och tycker så jävla synd om själv .. jävligt synd!

OH !! ÅNGEST !!

Vad hände med tjejer som alla trodde skulle bli ngt större ngt ... men ngt .. ?
Försvann hon? Bakom bilolyckor, mammarollen, hatkärleken, kärleken, oro, känslor, hinder?? Är hon helt borta?
Intryckt och lever i ett samhälle som säger "mer makt åt folket" men så blir det inte? Är det sådant jag borde sitta och fundera på?
Jag vet fan inte vad jag snackar om ..

Städa?!

Fan heller ..

FYFAN!!!