v.33 Haha den kulan jag ligger inne med, nu växer hon och det med raaaaasande fart som ni märker. Jag bara älskar tillståndet men bara hatar foglossningen och sen att alla tror jag ska ha inom minuten!
Hon rör sig, livlig än och det kan jag inte förstå, har hon plats för det?! Hon sparkar gärna upp emot revbenen och så fort jag sitter i vanlig sittställning trycker det något enormt så sittställningen har blivit till halvliggandes på stolen nu mera, just snyggt!
Det är tungt nu, riktigt tungt men tycker att det går bra än så länge. I veckorna är jag ensam hemma med Bob och det känns när man inte kan få avlastningen men eftersom Bob är världens duktigaste kille så sköter han mycket själv - mamma stolthet.
Det är riktigt mysigt att sitta med magen till en kopp te eller chocklad och se hennes rörelser så brutala endå och bara njuta med Mattias och syskonen brevid. Jag är inte så rädd än inför förlossningen även om den är nära men visst tänker man till på den då och då. Jag kommer ha väldigt stort stöd och det kommer nog räcka lång, säger jag nu ialf ;)
Namn är mer eller mindre klart, bara hon ser ut som en sådan så blir hon en sådan men de är hemligt tills hon kommit ut till oss.
Jag är för övrigt i 8;e graviditetsmånaden idag också. Nu är det inte långt kvar och jag tänker ta varenda dag som om det vore den sista som gravid, för det är något jag kommer sakna trots allt när hon väl är ute sedan.
