Av hela mitt hjärta !

Kommer ni ihåg hur fruktansvärt hårt man tog den när man var yngre. Hur den verkligen formade en och gjorde en både ledsen och glad! Vänskapen!
Hur man såg upp till sina närmaste vänner och blev så lätt avendsjuk. Jag hade under hela min period under skolan från klass 1 till 7 två bästa vänner. VI umgicks vardagligen HELA tiden dag ut och dag in - ingenting särade på oss absolut INGET - det var vi emot världen.
Saker och ting förändrades självklart med tiden då vi växte upp men tro inte att man ens andade att det skulle bli så, nejnej vi skulle bo vi ihop i en storstad och bli stora kända människor.
Jag ler när jag tänker tillbaka på när mina Johannor. De betyde allt och gör absolut fortfarande.
Oavsett vad, kommer jag alltid finnas för dem och dem för mig.
Sen skaffar man sig vänner på vägen, som också kan komma och betyda allt eller inget. Jag är en sådan person idag att jag verkligen väljer dem jag vill umgås med. Det är konstigt hur vi låter oss bli påverkade av andra människor - av just det skälet väljer jag mina vänner.
Det gör vi alla.
Men under där här tiden jag mått som smäst har mina vänner trädit fram och brytt sig och då blev bandet med dem starkare än någonsin och nu tänker jag om dem som jag tänkte om mina Johannor.
Ni vet vilka ni är och ni är älskade! Så denna bloggen är till er!


11:40Rudina
du är bäst

11:42Isabell Anna
du e bättre


Typiskt en sak som kan rädda en hel dag för mig idag.
Jag tar inte någon för givet.

En sak jag kommit på med mig själv är att jag lätt tro att jag är perfekt - men STOP jag är lååååångt därifrån. Trots att jag kommit lååååångt så är det väldigt låååååångt kvar innan jag någonsin kommer lita på mig själv i allt det jag gör.
Men jag har märkt att jag riktigt lätt irriterar mig på människor med särskilda beteende. Hur jag riktigt kan ha lust att gå fram och fråga "men hur fan tänkte du där!?" då jag sett både för och efter handling av vad en människa gjort och sen nu för någon dag sen kom jag på - "Isabell, du har varit exakt likadan själv!"
Ja, för det är så sant som det är sagt, det är precis som att jag blir så jävla förbannad när jag ser någon gå i mina fotspår att jag vill predika för den här människan i allt om hur jävla snett det kan gå.
Det hade jag önskat att någon gjorde för mig när jag var så snett ute. För att det blir lite av "din" uppgift om du har någon i närheten som beter sig på ett oundvikligt sätt att säga ifrån, för gör du inte det vet inte den här människan att den gör fel - oftast! Då kan de inte gå mer än snett. Jag har börjat göra de, smått. Gjorde de senast idag faktiskt!

Jag fick också höra en vits idag.
"Jaha, välkommen till Karlskrona, det du inte vet om dig själv vet alla andra" - och tänkte, nää men fyfaaan så hemskt. Är det så dömmande?
Tro fan att det är de, det är självklart inte bara i Karlskrona men vem är det som dömmer? Vem är det som har tagit sig sin jävla rätt att döma?

VEM är du att döma? VEM är du att snacka skit och göra illa? VEM fan är du?
Så tänkte jag om mig själv när jag väl snackade och hade mig.

Nu kan jag mer se på det åt andra hållet?
VARFÖR gör personen så? VARFÖR är det så? VAD får denne att göra sina handlingar så?

Det är inte klokt vad man blir klok på att vara klok.

Och vet ni vad? Efterklok - det har inte jag råd att vara.


Puss