Kommentar !

Läser din blogg ibland. Ofta förstår jag hur och vad du menar/känner. Någon gång fattar jag inte hundra... Men du berör. Jag fnissar ibland och tårarna rinner ibland.. Glädje eller sorg...
Som när du skrev om Bob o kärleksdikten.. Herregud vad starkt det är att känna den kärleken till sina barn!! Så jag har precis torkat tårarna som bara rann ner för kinderna.. =)


Tack så mycket!
Det är dem här kommentarerna som får en att fortsätta blogga.
Jag har fler fina som jag kommer lägga upp!