v.39Sitter och funderar lite på hur fort de gick iallafall, dessa 9 månader! Konstigt känsla att hon faktiskt är här vilken dag som helst och alla som väntar barn eller gjort vet ju hur nästan sjukligt nyfiken man blir på inviden inna i magen, man älskar livet redan trots att man inte möts. Kärleken är så total!
Det är kämpigt nu, med förvärkar och sömnbrist som tagit över mitt liv den senaste veckan. På måndag ska livmodertappen kontrolleras och ett tillväxt ultraljud ska göra och min barnmoska trodde starkt att jag kunde bli hinnsvept om jag var mogen för det.
Jag undrar hur jag med min trötthet ens ska klara av en krystvärk? Kan man vara så här trött och verkligen få en dag att fungera?
I morgon är det 10 dagar kvar till BF, kommer hon innan? Min barnmorska är säker men jag tvivlar på det även om jag hinnsveps.
Om jag fick bestäma blir måndag jättebra, då är Bob hos sin pappa och Mattias kalas är avklarat och saker och ting känns helt "rätt" då!
Vi väntar med spänning och det är med enorm trötthet jag ska mysa ner för att vila en stund i sängen nu.
Älskade lilla lillskatt, du får komma nu !
