31 augusti, 2008

blodförlust

Det började med att jag skulle ta på mig vid halv ett tiden jag kände mig lite hängig och dålig, det blev fort värre och till slut ringer jag min läkare.

- Hej det är Isabell, jag är yr och konstig, matt och förlorat en hel del blod denna menstrationen vet inte vad du tycker? Ville bara kolla i försäkerhets skull.

-Hur mycket har du förlorat!?

- Om jag tänker efter är det nog fan en del.

- Jag skickar ambulans, sätt dig ner och ring ngn anhörig.

- Okej, men ... ahaa .. men jag tror inte ...

- Vi kollar ditt hb (blodvärde) när du kommer in så får vi se, men är du yr ska du inte försöka ta dig hit själv än mindre stå upp sätt dig ner så kommer dem.

Jag satte mig ner för att invänta ambulans, när dem kom var jag redan avsvimmad halvt som halvt. Vi pratade en stund för att sakta men säkert ta mig till båren, jag var så matt. Jag förstod inte ens nu hur allvarligt det iallafall var.

I ambulansen så sätter sig den söta blonda ambulanssjuvådaren me mig och en yngre kille. Hon tar blodtrcyk och puls och säger till ambulansföraren att ta till personal så fort vi kommer in, mitt tryck var inte bra och än mindre min puls.

När vi kommer in kommer precis Martin för att möta upp oss, det tog ett tag innan vi ens fick hjälp trots att jag kom med ambulans men min läkare som skulle ha mig var ensam jour och höll i både akut och förlossning så hon hade lite att göra. Till sist fick vi in henne och hon och jag bärjade prata om läget, innan dess hon kom hade jag gjort blodprov (efter mkt om och men)!
Jag skulle precis få reda på mitt HB då jag svimmade av och försvann .. när jag vaknade hade jag läkare runt om mig och sjuksyster som berättade att värderna var jätte dåliga och att jag behöver blod direkt. - Läkaren berättade efter att mitt läge var kritiskt och att anhöriga skulle kopplas in, jag ringde alla!
Uppe på min avd. kvinnokliniken fick jag två påsar blod och massa prover togs, värderna blev sämre för var timme. Till slut fick min kropp en slags chock, jag började gå in i medvetslöshet och skadade och hade mig och det blev prat om att göra ett akut ingrepp men värderna visade att jag aldrig hade klarat en operation med så lite blod.
In med mer blod, och medeciner och efter mycket kämpade svarar jag äntligen på behandlingen, jag slutade blöda och snabbt var jag på benen igen, kämpe som jag är!
Idag när jag vaknade dock så kräktes jag en del och det är bi effekter från blodet och annat, jag är svag och matt men känner mig orehört pigg för att varit så svag som jag var.
Martin som har varit som en ängel och stöttat mig har verkligen visat hur mycket han finns där för mig.
Johan, herregud vilken pappa, kom med Bob igår kväll och mös med oss. Riktigt gott, vi pratade och busade, bästa medecinen som finns, Bob helt solklart. Tack så mycket Johan!
Johana och Lankan, godisbudbärare, thanks! Riktigt gott med sällskap plus godis. Men mådde rätt illa av det sen, haha!
Alla sms, tack!

Nu ligger jag i soffan, lägenheten behöver verkligen städas men pallar inte. Jaja, ni vet hur jag är!? Nu ska jag vila och gotta mig riktigt här. Får besök av Tesse och Johanna sen.

Ännu en gång kom jag i ett skede där det blev allvarligt för mitt liv, men jag klarar det och det som man inte dör av blir man starkare av..

Tack o Hej!