Marie Osmond

Från den amerikanska kända familjen Osmond finns en syster Marie Osmond, som 2010 förlorade sin son i självmord.

Jag såg henne idag på Oprah när jag zippade på tv:n. Hon pratar ut om sin son och hans depression och drogproblem, sorgen efter honom.

Marie har som jag uppfattat det adopterat sina 8 barn, alla är amerikanska barn som behövde ett nytt hem.

När jag ser kvinnan först fick jag uppfattningen -"vilken söndersprutad botox kvinna med alldeles för stora restaylan läppar"

Sjukt vad fort man dömmer, VILKEN kvinna detta är.

Jag skäms över hur jag dömt och lyssnade på henne historia och grät som ett barn, vilken kämpe.

Idag är jag fortfarande hemma med snorfia, att bli frisk och bygga upp hennes immun igen är prio ett, annars sitter vi i denna båten igen inom kort.

Vi vart ute en liten stund igår, hade lite ärrenden och kommer gå ut i morgon också tänkte jag.

Igår saknade jag min Bob galet mycket, hur jobbigt som helst. Vad ont det gör i kroppen innan gråten äntligen kommer. Det är så skönt, det går inte en minut innan jag tänker på honom.

Melanie vilar i skrivande stund och jag har som vanligt agerat hemmafru, drygt innan 12 är redan för de mesta två maskiner gjorda, diskmaskinen gort och golven avtorkade samt städat.

Fattar som sagt inte hur man ska hinna detta när man 'jobbar heltid? Haha.

Jag har kommit på en sak, sjukt dålig på att uppdatera om Milla.

Som jag skrev häromdagen klättrar hon precis upp på allt och in i allt, hittar henne på dem mest roliga ställen.

Hon äter helt själv, det har hon gjort sen hon började dagis där hon mer eller mindre inte har ett alternativ så hon fick lära sig och är super duktig.

Fler ord är påkomna, "Pippi" är det senaste. Hon springer nu, gärna hela tiden .. gå är tråkigt och går långsamt.

Hon "leker" med sina gubbar till hennes lilla dockskåp, hon tar och lixsom går med dem, haha så sött. Älskar att sitta och titta på henne när hon sitter och pratar med dem.

Ja, och en hel del massa, älskade barn.

Gomiddag.

Kalas och Middag

Precis avslutat en helt grym middag för ett par vänner med deras barn. Man behöver det när man har en vardag, lixsom dela på tankar osv. Jag gillar middagar så idag bjöd kocken dvs Mattias en helt grym köttfärsås med färsk pasta, tror köttfärsen puttrade i 2½ timme. Jag stod för desserten, exotiska frukter med vit choklad dipp med en droppe punch - så gott, alla fick sina egna tallrika med skål.

Alva, Melanies kusin fyllde 5 år så hon kalasade på bushuset och vem tror ni inte diggade de stenhårt? Melanie, klättrar, hoppar åkter rutchkana osv. Hon är inte feg kan jag säga, helt galet vad hon klättrar på allt, sin barnstol (tripptrappen) den klättrar hon upp för, vardagsrums bordet samt stolar osv. Helt galen, får flytta, lyfta bära bort de mesta snart.

Söndags middag

Kalasande

Melanie hittade Bobs tröja som hon ersatte med sin snutte, gullunge!

Väntar på söndags gäster.

Nu solsidan, i veckan som kommer är de mycket som kommer ske.

Gonatt, hoppas ni haft en grym helg.

Ångesten

... den får inte plats, trots min smala långa kropp. Den exploderar, då faller jag - men bara för en stund. Jag har fler barn att ta hand om och passa upp på men jag tillåter mig gråta en stund.
Jag saknar Bob, han sa så mycket jobbigt igår, vet inte hur många gånger jag mötte Mattias blick i backspeglen när Bob sagt något som bara hugger.
Han vet inte hur han ska tänka eller hur han ska få ut sig saker utan han bara pratar och jag försöker förstå hans formuleringar men det är svårt och ibland vill jag inte ens höra.
Klart han är ledsen, orolig och fundersam.
Jag peppade, pratade, skrattade och tröstade - visade mig stark hela tiden. Jag är glad att han pratar iallafall, de är ett gott tecken och han lyssnar på mig, de jag säger också ett bra tecken.

Fortsätter de så här ....


Idag är jag fortfarande hemma med Melanie, hennes kvarn till näsa slutar aldrig rinna.
Hon får helgen på sig sen ska hon banne mig vara frisk.

Helgen som kommer bli lika lungt som alltid, jag ska inte göra ett skit. Familjen som precis gått igenom värsta sjukdomstiden på länge behöver återhämta sig så de blir kanske någon lugn middag, lite smått besök men sen inget annat.

Saknar dig Bob.


I allt detta har de hänt något fantastiskt! :D

Min Bob

Ja, då var det dags för Bob att åka hem.
Vi kör ner honom efter att Mattias kommer från jobbet, TACK MATTIAS! Jag har haft det underbart med Bob och tack alla andra som förgyllde hans dagar här.

Josefina, fikat en dag ute på stan med oss och dagen efter gått på Universerum med Bob, där vi hälsade på apor och hajar. Edvin och Ludvig, busat sönder honom och lekt massor. Tindra kom igår och lekte flera timmar och fikade gott samt att hennes föräldrar Nathalie och Ted var här också med Melony och Filippa.
Jag och Bob har myst, tittat filmer, bakat och gjort massa smoothies samt spelat spel.
Jag är supernöjd och Bob är verkligen ett underbarn. Så otroligt snäll.
TACK BOB, vi ses snart igen - Mamma älskar dig så!

Så här ser en av våra smoothies ut, Bobs favvo. I den är bla, björnbär, yougurt mm.

Jag och mina underbara fina super söta kiddos!
Ser ni hur lika dem två är, får ofta höra de.

Kolla munnen, läpparna och näsan Millas är lite plattare dock haha.

Mina två blondiner.

Vi älskar varandra!

Vit kladdkaka / recept

http://www.recept.nu/1.290322/recept.nu_redaktionen/efterratter_godis/mjol/kladdkaka_med_vit_choklad

Idag känns allt ..

... lite lättare.
Efter att pratat med Mattias så börjar en del klarna upp för mig med, han har ju en del erfarenheter kring det här med delad vårdnad och dem problem som kan uppstå kring det, han har väl dock en värre erfarenhet men det gör väl honom bara klokare?
Jag har tagit flera olika beslut och rensat tankarna lite idag, tack för ditt stöd.

Jag har verkligen S T O R S T Ä D A T hela lägenheten. Jag gillar ju att städa, man känner sig så fri sen på något sätt, känns skönt, städat bort baciller. Ska snart slänga ihop en sockerkaka till fikat i eftermiddag, gjorde en igår men den åt barnen upp. Tindra kommer för att hänga med Bob.

Igår vart de lungt, dem flesta börjar piggna till.
Edvin kunde gå till skolan idag kände han men Ludvig ligger, Bob är pigg, Melanie är bättre och Mattias "leker" frisk men låter som om han inte gjort annat än alkohliserat hela sitt liv ;)
Tror vi gjort av med en pall toalett papper efter all förkyldning.

Jag ville överraska barnen så vi gjorde goda nyttiga uppiggande smoothies igår kväll, Bob drack massor av det i morse också, han gillade verkligen det.
Tittar mig omkring, vad fint det är här. Luktar riktigt fräscht, nytvättad tvätt och rena golv, ja idag fick jag tillbaka luktsinnet. Ha!


Ni ska tro att vi myser sönder oss jag och Bob.

Sjukstuga

Man ska inte ta något för givet, de har jag insett.
Jag har väl ärligt talat varit den som alltid säger "de löser sig", för hur jag än planerar så skiter det sig alltid iallafall.
Men den teroin kan slå mig med käppar tillbaka, de har resulterat i att alla är sjuka och Melanie började hela denna epedemi och allt är kaos.

Det är så många involverade ibland så man blir helt knasig.
Idag slet jag mig i håret av frustation, haha. Jag får inte ihop något alls idag.

Alla ligger i till sängs i stort sätt,
Edvin är hemma - ont i huvudet och förkyld
Bob vaknade sent imorse med feber men efter alvedon och vila samt frukost är han som vanligt, sån är han alltid haha även med hög feber.
Ludvig, sängliggandes - ont i halsen, ont i huvudet och förkyld.
Jag, krasslig lite varm men helt okej.
Melanie, fökyld mer hängig idag än igår men brist på sömn.
Mattias, ska vi inte ens diskutera.

Så idag är vi inne, ej besök ej leka ingen planering bara bli friska står på schemat.

SER NI?!
Alla dessa människor är sjuka mer eller mindre. Dem har behov, vilja och måsten och detta ska man försöka styra upp sen kan lätt en annan familj dvs Bobs pappa också bli involverad. Ja, eftersom de är hans pappa och han ska man också ha en dialog med där saker också har vardag, måsten och planering och detta blir lite väl mycket ibland. Trots framförhållning och planering går det inte, vi är så många sammanlagt och saker sker hela tiden, denna gång sjukdomar.
Och med tanke på allt som skett här hemma kring med alla förändringar så sätter jag mig ner och strejkar.
Allt är som i en dimma sen jag valde att flytta hit. Jag får inte ihop något.

Mitt problem nu:
Få hem Bob på onsdag till sin pappa, jag är totalt beroende av Mattias som måste vara den som kör.
Problemet från början var att jag nog tog de lite för givet vid planeringen av "Bobs schema" som gjort av mig och Johan hur han ska ha sin tid hos mig i Göteborg att Mattias ska kunna hämta och lämna och jag har hand om Melanie hemma under tiden.
Mattias var inte med under planeringen (men sagt åt mig att han ställer upp så mycket han kan)och freakade totalt på mig häromdagen:

-"Hur har du tänkt dig att jag ska kunna köra en vardag/ en onsdag jag har ett jobb att sköta?"

Under planeringen tänkte jag inte alls ens på att det var en onsdag en vardag då Johan tar upp att han vill ha Bob halva sportlovet, så vi delar på de. Visst, inga problem, sportlov - de är lov då kan vi väl ordna med körning. Tänkte inte ett dugg på de förrens samma dag som Bob kommit och Mattias frågar vi matbordet: -"När sa du att han skulle hem?"
Hm, bara att VI har inte lov, barnen har och jag tog förvisso ledigt men inte Mattias.
Nu blev vi sjuka iallafall så de sket ju sig fullständigt men min poäng var ju att jag tog de för givet. Att "de löser vi", det har vi ju sagt.

SER NI FÖRSTÅR NI? Svårt att få ihop saker när det är så mycket. Men "my bad".


Så förlåt Mattias.

Det som stör mig nu med facit i hand på plats är att vi måste göra om hela schemat, för med Mattias satt vi och kolla på det schema som finns nu och han förstår inte alls hur vi tänkt och med hjälp av honom har jag också insett att det är väldigt egoistisk och feltänkt/planerat så nu ska vi sätta oss och göra om de när vi är mer "klara" i huvudet från förkyldningen.

Det jag ville få utav bloggen var att fråga er läsare, om ni har en liknande situation - hur gör ni? Hur får ni ihop de?
Jag hinner ju fasen knappt med att få in tandläkar besök på planeringen haha.

Ja, de är fan inte lätt när de är svårt. Och jobbigare med all denna förkyldning.